Bäst att vara ärlig eller tyst och gå iväg?

Ytterligare en dag av härlig sommarvärme, dock lite svalare än igår. Min käre sambo och jag tog cyklarna och stack iväg på en liten utflykt. Väl framme blev vi sugna på glass och letade oss fram till en glasskiosk. När man ändå lyxar till det så kan man lika gärna slå på stort så jag valde den dyraste glassen de hade och min käre sambo var inte sen att haka på och valde också en av de dyrare. När vi hade betalat och gått därifrån frågade jag min käre sambo hur mycket växel han fick tillbaka, tyckte nämligen inte alls det stämde. Han tog upp sedlarna och började räkna. Det visade sig att vi hade betalat 4kr för båda glassarna! Helt plötsligt smakade min glass mycket godare än innan. Det som är gratis är gott, det vet vi ju alla. Sen tog samvetet över en stund. Kanske borde man gå tillbaka och betala den rätta summan? Men nej, beslöt mig för att det var inte värt det och njöt vidare av min nästan gratis glass.
Hur skulle ni göra om ni var i en liknande situation? Är det alltid bäst att vara ärlig?

Ekonomiskt, eller?

Idag hittade jag en övergiven kundvagn på en parkeringsplats med myntet kvar i vagnen. Jag bestämde mig för att ta med mig vagnen till mataffären, en extra promenad på 500m, och därmed tjänade jag tio kronor. När jag gick där med vagnen så kände jag mig en smula patetisk och girig, men jag fick i allafall kaffet gratis som jag köpte, för de tio kronorna jag tjänade på att gå en promenad på 500m, och avnjöt med en god väns sällskap. :)